Whistlelink webinar – Visselblåsning i praktiken Registrera dig här
How to get compliant with the Whistleblowing Law
Gästinlägg av vår rumänska partner Denisa Simion om de risker som organisationer ofta förbiser, varför medarbetare tiger och hur förebyggande åtgärder, oberoende expertis och effektiv rapportering om missförhållanden kan bidra till en mer öppen kultur.
Whistlelink har nyligen välkomnat Denisa Simion som partner i Rumänien. Med en bakgrund inom företagsutredningar och mångårig erfarenhet av att utbilda organisationer i etik och integritet ser hon med egna ögon klyftan mellan vad ledningen tror att som händer och vad de anställda upplever. Vi frågade henne om vilka risker organisationer missar, varför människor ofta håller tyst och vad som får ett visselblåsarsystem att fungera i praktiken.
Den högsta ledningen och styrelsen fattar beslut utifrån den information som står till deras förfogande. Svårigheten ligger i att denna information inte alltid återspeglar vad som faktiskt händer i hela organisationen.
Medarbetare som arbetar nära den dagliga verksamheten kan bli vittne till olämpligt beteende, återkommande överträdelser eller rutiner som kringgår de interna kontrollerna. Ändå når dessa problem inte nödvändigtvis fram till beslutsfattarna. Informationen kanske filtreras genom olika ledningsnivåer, farhågor kan bagatelliseras och medarbetarna kan komma fram till att det inte är värt risken att säga ifrån.
Organisationen Association of Certified Fraud Examiners (ACFE) uppger att certifierade bedrägeriutredare uppskattar att organisationer förlorar cirka 5 % av sina årliga intäkter till följd av bedrägerier inom organisationen. Rapporten från 2026 ’Report to the nations’, som analyserar 2 402 utredda fall i 143 länder och territorier, visade att medianförlusten uppgick till 104 000 dollar per fall, medan 20 % av fallen innebar förluster på över 1 miljon dollar.
Dessa siffror avser bedrägerier i arbetslivet, inte alla typer av tjänstefel eller brister i compliance. De visar dock varför organisationer inte har råd att enbart förlita sig på den information som når den högsta ledningen via de formella rapporteringsvägarna. Att inga problem rapporteras in är inte ett bevis på att det inte finns några problem.
Förebyggande arbete börjar med att hjälpa människor att förstå vad etik och integritet innebär i just deras arbetsmiljö. Utbildning är viktigt, men den bör gå längre än att bara förklara riktlinjer eller lagstadgade skyldigheter. Medarbetarna måste kunna känna igen potentiella intressekonflikter, tecken på bedrägeri, olämpligt beteende och överträdelser av rutiner, samt förstå hur de ska agera.
Även chefer behöver riktad utbildning. Deras reaktioner på frågor, misstag och obekväm information kan antingen uppmuntra till öppenhet eller lära människor att tiga.
ACFE:s rapport från 2026 visade att organisationer som erbjöd utbildning i bedrägeribekämpning till både anställda och chefer hade en medianförlust på 84 000 dollar per fall, jämfört med 150 000 dollar bland organisationer som inte erbjöd utbildning till någon av grupperna. Rapporten visade också att antalet tips från anställda var mer än dubbelt så stort i fall där de anställda hade genomgått utbildning i bedrägeribekämpning.
Detta är samband som har observerats i de analyserade fallen, inte bevis för att utbildning i sig leder till mindre förluster. De understryker dock vikten av medvetenhet som en del av ett bredare ramverk för förebyggande och upptäckt. Utbildningen måste stödjas av tydliga rutiner, effektiva kontroller och rapporteringsmekanismer som människor har förtroende för.
Därför att ha en kanal där man kan rapportera, och att faktiskt lita på den är två helt olika saker.
Ethispheres rapport om etisk kultur från 2024, som bygger på cirka två miljoner svar från anställda som samlats in mellan april 2020 och mars 2024, visade att 93 % av de anställda uppgav att de skulle anmäla oegentligheter om de bevittnade dem. Ändå var det endast 50 % av de anställda som faktiskt hade observerat oegentligheter som anmälde dem. Bland dem som inte anmälde upplevda missförhållanden angav 48 % rädsla för repressalier och 48 % uppgav att de inte trodde att några åtgärder skulle vidtas.
Dessa resultat visar på två tydliga hinder: rädsla för personliga konsekvenser och bristande förtroende för organisationens hantering av situationen.
Det finns också ett strukturellt problem. Anställda kan tro att ledningen redan känner till vissa förfaranden, att ingenting kommer att förändras eller att det kan skada deras karriär att ifrågasätta en inflytelserik person. Samtidigt kan den högsta ledningen tolka avsaknaden av rapporter som ett tecken på att organisationen fungerar väl.
Ett lågt antal rapporter bör därför tolkas med försiktighet. Den viktiga frågan är om de anställda har tillräckligt stort förtroende för processen för att använda den och om organisationen vidtar meningsfulla åtgärder när de gör det.
Ett effektivt system måste fungera från början till slut: från mottagande och bekräftelse av en rapport, via en inledande bedömning, prioritering och utredning vid behov, till kommunikation, korrigerande åtgärder och uppföljning.
En särskild plattform kan underlätta säker kommunikation, kontrollerad åtkomst och spårbar ärendehantering. Tekniken i sig kan dock inte garantera att en rapport bedöms opartiskt, att man hanterar intressekonflikter eller vidtar lämpliga åtgärder.
I Rumänien fastställer lag 361/2022, som införlivar EU:s direktiv om skydd för visselblåsare, krav på interna rapporteringskanaler och skydd för anmälarna för organisationer som omfattas av lagens tillämpningsområde. I praktiken kan organisationer ha de policys och kanaler som krävs utan att ha tillräckligt tydliga rutiner för hantering av känsliga ärenden, särskilt sådana som rör ledande befattningshavare eller inflytelserika personer.
Den verkliga utmaningen är att se till att ansvarsfördelning, eskaleringsvägar, sekretessåtgärder och beslutsbefogenheter är fastställda redan innan en rapport inkommer. Organisationer bör också granska om deras rutiner fungerar i praktiken, snarare än att bara kontrollera om de nödvändiga dokumenten finns.
Extern expertis kan vara särskilt värdefull när en fråga är känslig, komplex eller svår att bedöma objektivt inifrån organisationen.
Personer som arbetar inom ett företag blir naturligtvis väl förtrogna med dess rutiner, relationer och etablerade arbetssätt. Denna operativa kunskap är värdefull, men den kan också skapa blinda fläckar. Arbetssätt som med tiden har blivit normala ifrågasätts kanske inte längre, och enskilda personer kan ha svårt att ifrågasätta beslut som fattas av kollegor eller ledande befattningshavare.
En extern specialist kan bidra med ett objektivt avstånd, ett oberoende perspektiv och specifik expertis när det gäller att bedöma risker, granska processer och fastställa lämpliga åtgärder. Detta innebär inte att interna team saknar kompetens eller integritet. Det innebär istället att oberoende och sakkunnig bedömning kan vara särskilt viktigt när organisationens egna intressen, relationer eller rapporteringsvägar kan påverka bedömningen.
Externt stöd kan innebära att man granskar rutiner för regelefterlevnad, stärker kontrollerna, omarbetar rapporteringsrutinerna eller hanterar en känslig utredning. Syftet är att hjälpa organisationen att fastställa fakta, åtgärda brister och fatta beslut baserade på bevis snarare än antaganden eller internt tryck.
De måste se bortom närvaro vid utbildningar, bekräftelser av riktlinjer och antalet inkomna rapporter.
Utbildningen bör hjälpa medarbetarna att identifiera risker och förstå sitt ansvar. Chefer bör veta hur de ska agera när någon tar upp ett problem, medan de som hanterar rapporter behöver lämpliga färdigheter inom bedömning, sekretess, intressekonflikter och ärendehantering.
Organisationer kan utvärdera effektiviteten genom scenariebaserade övningar, återkoppling från medarbetarna, kunskapsbedömningar och granskningar av hur rapporter hanteras. De bör också undersöka återkommande problem, förseningar i uppföljningen, genomförandet av korrigerande åtgärder samt om de interna kontrollerna fungerar som avsett.
ACFE:s rapport från 2026 visade att tips utgjorde den första upptäcktsmetoden i 43 % av de granskade fallen av bedrägeri på arbetsplatsen, och att mer än hälften av dessa tips kom från anställda. Tips var den vanligaste upptäcktsmetoden i studien, vilket understryker vikten av att göra rapporteringsprocessen tillgänglig och trovärdig.
En ökning av antalet rapporter innebär inte nödvändigtvis att antalet fall av oegentligheter ökar; det kan istället tyda på ökad medvetenhet och större förtroende. På samma sätt innebär ett lågt antal rapporter inte automatiskt att företagskulturen är sund.
Jag skulle rekommendera att man undersöker skillnaden mellan vad ledningen tror att som händer och vad medarbetarna upplever i praktiken.
Fråga vilken information som eventuellt inte når beslutsfattarna, i vilka situationer medarbetarna kan vara ovilliga att ta upp problem och om befintliga rutiner skulle fungera om en rapport gällde en högt uppsatt chef eller ett återkommande brott mot verksamhetsrutinerna. Granska sedan relevanta utbildningar, kontroller, rapporteringsrutiner och eskaleringsförfaranden utifrån dessa scenarier.
Denna övning kan bidra till att upptäcka svagheter innan de utvecklas till allvarligare problem. Den kan också tydliggöra var organisationen behöver bättre utbildning, striktare rutiner, oberoende expertis eller effektivare uppföljning.
Man kan inte förvänta sig att alla ledare ska ha koll på allt som händer i en komplex organisation. De har dock ansvaret för att skapa förutsättningar för att relevant information ska nå dem och för att se till att organisationen kan agera på lämpligt sätt.
Den största risken är inte alltid det problem som når styrelserummet. Ibland är det största problemet det som aldrig når fram.
Denisa Simion är en erfaren expert inom compliance och integritet med omfattande erfarenhet av bolagsstyrning, regelverk för compliance, riskhantering och förbättring av organisatoriska processer. Hon är specialiserad på utbildning i etik och integritet, förebyggande av bedrägerier inom företag samt utveckling och implementering av effektiva riktlinjer för compliance, interna kontroller och system för visselblåsning.
Genom att kombinera strategisk insikt med en praktisk förståelse för hur organisationer fungerar hjälper hon företag att stärka ansvarsskyldigheten, integrera etiska normer i det dagliga beslutsfattandet och omsätta efterlevnadskrav till effektiva och hållbara rutiner.
För mer information om hennes tjänster – allt från forensisk revision och rådgivning om bedrägeribekämpning till integritetsprogram och utbildning på rumänska och engelska – besök denisasimion.ro.
Om du har några funderingar eller vill veta mer om Whistlelink vill vi gärna höra från dig!
Whisltelink respekterar din integritet. Vi kommer bara kontakta dig angående våra tjänster. Du kan välja att avsluta all kommunikation från oss när som helst. För mer information, vänligen läs vår Privacy Policy.
Få en 30 minuters genomgång av Whistlelink.
Whistlelink respekterar din integritet. Vi kommer bara kontakta dig om våra tjänster.
Prata med Territory Manager Philipp Garz
Har du frågor om våra abonnemang, vad som blir bäst för er organisation eller hur ni ska få ut mesta möjliga av Whistlelink?
→ Or go to our page with Frequently Asked Questions
Behöver du snabbt få svar på frågor om produkten, eller upplever du problem? Vi hjälper dig gärna.
Disclaimer: Om du kontaktar supporten, var noga med att inte lämna information inklusive personuppgifter från specifika visselblåsarärenden. Om sådan information ändå lämnas i ärendet kommer vi omgående radera hela supportärendet.
Whisltelink respekterar din integritet. Vi kommer bara kontakta dig om våra tjänster.